en riktig pissdag i spåret
Dagens sträcka var en skatesprint på 1,6 kilometer. Jag har inte tävlat i skatesprint på ett bra tag, så var väldigt osäker och trodde nog inte ett dugg på mig själv.
Dagen började med en morgonlänk, och fortsatte sedan med skidtestning tillsammans med pappa och Fanny. Därefter var det dags för uppvärmning och sedan plötsligt startdags.
Aja, banan var rätt tuff, och lång dessutom, men det borde egentligen bara ha passat mig. Inte idag tydligen. Jag fick aldrig upp någon fart, allt gick alltför trögt och jag var alldeles för pigg då jag kom i mål. Jag fick inte upp farten helt enkelt. För otaggad. Ingen mördarblick. Ingen attityd. Alls. Pissdag med andra ord. Om jag hade väldigt lite hopp inför vår FM-sprint på lördag i Vörå, så är nog varenda liten droppe av det hoppet borta nu.
"Bryt ihop och kom igen", som man brukar säga, det har jag precis gjort. Surade, grät och var besviken på mig själv i två timmar efter loppet, men nu känns det bättre ändå. Detta är ju trots allt inte den tävling jag behöver prestera på. Det känns bättre när man har det i tanken. Well, i morgon ska jag hitta attityden igen, och skida för allt jag är värd. Sådeså. Då ska det gå hårt. Då ska jag vara död överallt när jag korsar mållinjen.
Fint väder har vi haft idag i alla fall, det är ju alltid trevligt. Föret har också varit perfekt.
Nu ska jag fortsätta sitta här i omklädningsrummet i väntan på att pappa ska skida klart. Sedan blir det väl lite vila i sängen innan middagen. Ha det bra!