STAFETT

Idag var det stafett som gällde för hela slanten. Jag skidade ankarsträckan i Finlands första lag tillsammans med Sonja och Anita. I andra laget skidade Sanni, Josefiina och Emmi. Jag var väldigt nervös inför denna tävling, eftersom jag (typ) alltid startat i stafetter tidigare, vilket oftast betytt klassisk stil. Nu var det skate och sista sträckan dessutom. 
Aja, Anita kom till växling som etta eller tvåa, tillsammans med Norge och Sveriges lag. Direkt efter kom Sanni. När Sonja växlade över till mig låg vi etta, vårt andra lag tvåa, Norge trea och Sverige fyra. 
Jag åkte iväg, ytterst stressad. Är otroligt osäker på min skating, och denna press, när jag visste att vi hade perfekta chanser, gjorde inte saken bättre. Loppet gick egentligen ganska bra, Norges ankare kom ikapp mig efter halva loppet ungefär, innan en lång uppförsbacke. När hon tagit sig förbi bromsade hon ner farten helt, GU-fart liksom. Det gick verkligen jättesakta. Jag försökte köra om, men direkt hon märkte det spurtade hon och saktade sen ner igen. Spåret var så smalt dessutom så det var rätt svårt att ta sig förbi, och hon upprepade detta varje gång jag försökte. Vid det här laget hade de andra tagit fast oss, på grund av hennes snigelfart. SÅ SJUKT IRRITERANDE. JAG FLIPPAR. Jag kunde alltså inte göra nånting åt saken. Nu var de andra åkarna fast i, och vi var typ fyra som stred om medaljer. 

Jag åkte ut på stadion som tvåa, men förlorade sedan spurtstriden mot svenskan i motvinden. Taktiskt dumt drag av mig, men mina skidor gled så bra så kunde nog inte annat. Vi fick brons i varje fall, och andra laget en fjärdeplats. Pojkarna (andra laget) skidade sig till en silvermedalj, sååååå duktigt. 
Love my team, det gör jag verkligen ❤️
Bilderna är fotograferade av våra fina tränare Jussi Simula och Pia Pekonen. 

NM-BRONS!!!!!!

Idag var en bra dag. Morgonlänken, skidtestningen och uppvärmningen kändes dock väldigt tröga och kroppen kändes slö och trött. Aja, efter x-antal varv i skidtestbacken hade jag bestämt mig för vilka skidor jag skulle tävla med, och kunde tillsammans med Sanni gå till startområdet. 

Jag hade lagt upp mitt lopp på vanligt vis, starta hårt och sedan ta mig i mål. Det lyckades rätt bra om man säger så. Jag fick hela tiden höra bra mellantider, även om estniska är lite svårt att förstå. Skidorna funkade okej, inte perfekta, men föret var rätt svårt också. Parstakningen flöt på riktigt bra, medan diagonalen kanske var lite sämre just på grund av fästet. Inget att klaga på dock! 

När jag korsade mållinjen tog jag ledningen, men jag startade som 31a och vi var sammanlagt 46 tjejer, så inget var ju precis avgjort då ännu. Många tuffa tjejer startade bakom mig, både från Finland och andra länder. En norsk tjej kom i mål, och jag flyttades ner till en andra plats. Sen kom Anita från vårt landslag och slog alla. Hon vann!!! Då väntade vi på Sonja, som startade sist av alla. Hon kom i mål, och gick in på en fjärde plats, vilket betydde att JAG FICK BRONS I NORDISKA MÄSTERSKAPEN!!!!!!! 

Shiiiit. Påriktigt. Åh, så lycklig jag blev. Och sååå roligt att ha alla dessa underbara människor som gläds för mig!!! Alla landslagskompisar, tränare, vallare, familjen, Valtteri, vänner, släkt... Åååååh. Blir ju så glad! 
Vi fick alltså två medaljer till Finland i flickornas fem kilometer klassiskt. So cool. Denna resa har verkligen varit lyckad. Dessa tjejer och allt runtom ❤️
Såååå kul, verkligeeeeen.

Trion på äventyr liksom. Hehe. 

Ikväll har vi varit på prisutdelnig där vi fick medaljerna och sen åt vi en god middag. Bilder därifrån kommer senare. Antta har by the way fotat alla bilder idag med min kamera. Jättefint jobb, verkligen! ❤️

sprintdag

Idag fick vi sova ut, vilket var rätt skönt efter resdagen igår. Tidskörningen för oss tjejer var så sent som klockan fyra, så vi steg upp kring nio, gjorde en morgonlänk och åt därefter frukost. Efter det hade vi ännu flera timmar kvar, så vi gjorde ett butiksbesök, låg i våra sängar och tog det lugnt, och panikerade slutligen över den ångestladdade dötiden. 

Klockan halv tre började tävlingsdagen på allvar. Då testade vi skidor tillsammans med de andra i gänget, och fick hjälp både av tränare och våra vallare. 

Tidskörningen drog som sagt igång klockan fyra. Jag åkte ut som femtonde tjej, och hade sedan också femtonde bästa tid i kvalet. För mig fick kvalet ganska trögt. Banan var en knapp kilometer lång, och bestod av ett platt parti i starten, sen en uppförsbacke, därefter en nerförsbacke ut på stadion och sedan en 250 meter lång målraka. Detta var alltså skate sprint. Det kändes lite som om jag inte fick ut vad jag ville, eftersom banan var så kort. Aja, vi slapp vidare alla sex flickor, och pojkarna också för den delen. 

Kvartsfinalerna började klockan sex, så vi joggade ner i lugn och ro, och traskade sedan tillbaka till hotellet bredvid spåret. Där låg vi en stund i våra sängar, för att sedan återigen gå ner till vallaboden. 
Jag var i tredje heatet och fick starta i spår nummer tre. Jag hade bland annat en norska och en tjej från USA med mig i mitt heat. I starten var jag inte alltför beredd, det kom lite plötsligt, men parstakningen är ju en av mina starka sidor, så ingen fara skedd. Jag var tredje när vi började åkningen uppför, och också tredje uppe på backen. När vi kom in på målrakan flöt min åkning på sååååå bra, jag var precis bakom USA-tjejen. Sedan blev jag tvungen att välja "fil" och kunde inte annat än välja spåret som hon valde. Dock skidade norskan sida vid sida med henne, vilket betydde att jag lämnade som tredje tjej. Jag förlorade två hundradelar. Jag var alltså två ynka hundradelar från att gå till semi. Åååååh, vad jobbigt det kändes. Jag kunde dock inte gjort något annat just då, eftersom det skulle tagit alltför mycket tid att ta tredje filen, som var i kanten. Jag borde väl helt enkelt ha kört om innan målrakan, men det tänkte jag såklart inte på då. Det stör mig bara så sjukt mycket att jag inte gick vidare, för allt gick så bra och jag hade så mycket mer att ge... Åh, sånt här är alltid jobbigt då man vet att man kunde gett så mycket mer och att det bara var ett dåligt taktiskt drag igen en gång. 
Tur att jag har dessa två vid min sida i alla fall. Ja, och sen är ju min familj och Valtteri här också, vilket känns jättebra ❤️

Aja, överlag klarade vi finländare oss rätt bra. En medalj fick vi dessutom med oss då Verneri skidade sig till en silverplats i sin klass. 

Nu har vi ätit middag, haft palaver inför morgondagen och stretchat. Snart är det nog sovdags, för imorgon får vi inte sova lika länge som vi fick idag. 
Våra selfies hade dock kunnat lyckas lite bättre haha.

Jag är besviken och ledsen, och det får man vara också. Nu är det dock dags att sikta framåt mot morgondagen. Den dagen tänker jag göra till min dag, sådeså! Med det säger jag god natt.