publik aka quitter

Aja, pessimistisk rubrik, jag vet. Så är det dock ibland. 
 
Idag började jag dagen med en morgonlänk och töjningar, uppladdning inför dagens två tävlingar i Aateli Race. Klockan nio började vi ta oss mot startområdet för löpningen, luften var superfuktig och kvav, men humöret var rätt bra ändå. 
 
Under uppvärmningen hade jag stora problem med andningen igen. Jag gick uppför backarna (GICK), pulsen höll sig som normalt på 130-140 men andningen var nästintill pipig redan då. Jag pratade med vår tränare och vi gjorde det gemensamma beslutet att jag inte startar i löpningen. Jag vet ju att det var helt rätt beslut för med min andning skulle jag troligen tagit mig uppför första backen, inte fått luft och blivit tvungen att stiga av ändå. Såna Beslut som detta är verkligen superjobbiga och svåra att fatta, det känns fel hur man än gör. Aja, jag hejade på mina team mates och gjorde en lätt löpträning istället. Helt okej det också. 
Som tur har jag dessa härliga tjejer vid min sida hur det än går, vilket är välbehövligt och helt perfekt.
 
Efter löpningen var det dags för rullskidtävling, finalen. Jag deltog inte då heller, så gjorde en länk på lite över två timmar istället för att avreagera mig lite. 
 
Ikväll har vi bara tagit det lugnt, umgåtts, ätit, varit på föreläsning och ätit lite till. Morgondagen drar vi igång med en kombo av rullskidning och terränglöpning, men först ska jag sova min skönhetssömn. Hehe. Hoppas den gör mig till en skönhet också. Aja, man kan ju alltid drömma. God natt.

pisstävling - dock ingen överraskning

Idag på eftermiddagen drog Aatelirace igång med prologen på 1,6 km uppför skate rullskidning. Visste ju från tidigare att detta inte är min starka sida, och min eventuella astma gjorde det inte precis bättre. Hade sjukt tung andning genom hela loppet och smått problem med att lugna ner den efteråt också. Pulsen var inte på max och kroppen var inte full med mjölksyra som den borde varit, men så blir det väl när andningen inte funkar som den ska. Frustrerande och skitjobbigt är det i alla fall, pinsamt att vara så dålig dessutom. Skäms gör jag och det vet jag att jag kommer göra i morgon också, kan ju hoppas på att ens ta mig igenom löptävlingen för det skulle vara ännu värre att avbryta. Sjukt jobbigt med motgång, men så är det väl ibland antar jag. Straffar mig själv så hårt bara efter såna gånger. Aja, ska kämpa vidare, försöker mitt bästa med att inte ta resultaten så hårt och se tävlingarna som bra träningar istället. Det funkar dock inte alltför bra för en tävlingsmänniska kan jag meddela.

Har tyvärr inga bilder på mig själv så här är en på 18-åringarnas löpning på förmiddagen.

mot Vuokatti

När vi kom hem i lördags åkte jag raka vägen till Idas för att tillbringa kvällen och natten med henne och Wilma ❤️

Igår spenderade jag största delen av dagen vid fammo och faffas villa, då min farbror Sixten fyllde 50. Vi åt somrig mat och massa godsaker. Rätt varmt var det ju också.

När vi kom hem därifrån kom Valtteri till oss för att umgås med mig innan lägret. Hade saknat honom supermycket!

I morse klockan sju körde jag honom till bussen, och sen klockan nio startade jag och pappa mot Vuokatti där andra lägret med landslaget väntar. Detta läger är en vecka långt (slutar alltså på söndag), och byggs upp kring Aateli Race, en rullskidstävling.