så ligger det till
Jag glömde att skriva om detta i inlägget innan, så gör ett litet snabbinlägg om det nu istället. Förra söndagen efter långlänken, alltså för en vecka sedan, började jag känna lite smärta i min vänstra fot. Inget märkvärdigt, jag sprang länken till slut och tränade helt normala träningar halva veckan i Vörå efter, men märkte att det bara blev värre och värre ju mer jag använde foten. Mot slutet av skolveckan, torsdag, gjorde jag bara såna träningar som inte belastade foten, eftersom det gjorde rätt ont när jag använde den. I fredags då jag kom hem blev det ett besök hos FysioO, en fysioterapeut jag alltid går till då något inte är som det ska. Han kollade och kände några minuter på foten, och konstaterade sedan rätt snabbt att jag har en överansträngning. Jag får nu varken rullskida eller springa på en till två veckor, och kan endast simma, styrketräna och cykla.
Jag har rätt mycket ångest över detta faktum att jag inte kan träna normalt, det räckte liksom inte med andningsbesvären, nejdå. Aja, tänkte i alla fall berätta för er här, ifall ni undrar varför jag simmar eller vattenlöper så gott som hela tiden för tillfället. Har inte blivit gamling ännu, det är bara det att min kropp obviously inte håller ihop alltför bra. Nåja, det ska väl ordna sig, känns dock som om jag lappas ihop med all massage, fysioterapi och rehabövningar jag för tillfället gör. Usch, detta är så otroligt jobbigt psykiskt för mig, det ger mig en sån brutal ångest, det gör det verkligen.
Nu ska jag kämpa vidare, i morgon drar jag ju som sagt iväg till Vasa tillsammans med en bunt andra skadade idrottare (däribland min syster), för att göra morgonträningen i simhallen där.