Emmi Svenlin

För min del gick denna helg super, rent utsagt. Ett FM-BRONS och en femteplats. 

Gårdagen började med morgonlänk och frukost hemma, och sen bar det av mot Vörå. Jag var lite rädd för att inte få den rätta tävlingskänslan, men det var inget problem alls! 

Jag har ju som sagt varit vääääldigt osäker på mig och skate överlag, och definitivt efter det misslyckade loppet i Vanda och den bedrövliga skatesprinten förra veckoslutet i Imatra, så mina förväntningar var inte precis skyhöga. Det är ju klart att jag satsade på final, men jag trodde faktiskt aldrig på riktigt att jag skulle ta mig dit. 

 

Kvalet gick bra placeringsmässigt, men kändes desto sämre. Jag hade bästa tiden av alla, men var supertrött i kroppen efteråt. Gick alltså vidare till kvartsfinal, som skidades en timme efter tidskörningen. I kvarten började jag rätt hårt, men alla hängde på ändå. Jag hade superbra skidor, och tog mig där i mål som klar etta utan att behöva spurta. Skönt.

Efter kvarten kändes kroppen lite bättre, men pigg var jag nog verkligen inte. Snön bara yrde omkring, banan var full med små snökullar och lös snö. Semifinalen skidades rätt snabbt efter kvarten. I semin blev det dock mer kamp, men trots den oändliga, otroligt jobbiga målrakan och trötta ben, tog jag mig vidare som tvåa i mitt heat, jämn med ettan. 

Finalen då. Jag hade nått mitt mål, tagit mig ända till finalen i SKATESPRINT. Jag var sjukt trött, men det var väl så gott som alla. Vi var sex hårda tjejer som ställde oss på startlinjen för att invänta startpipet. När starten gått, efter att vi blivit tvungna att ställa oss tillbaka en gång på grund av den hårda vinden bakifrån som gjorde att man åkte framåt, åkte vi iväg mot den första backen. Jag var tredje när backen började, sen drog hon som ledde ifrån lite, och jag var rätt fast på min tredjeplats. Uppför sprintbacken, väggen, åkte jag upp på en andra plats. På stadion började mina krafter sina, jag fick kämpa hårt mot motvinden på målrakan. Bakifrån kom fler hårt spurtande, och mina mjölksyrsfyllda smalben var verkligen nära på att ge upp striden. Aja, jag kämpade mig i mål, på mina raka och döda ben, som TREDJE TJEJ I FINALEN. BRONS!!!!!!! FATTA KÄNSLAN!!?! AAAAAHHHHH, sååååå skönt efter alla pisstävlingar. Verkligen underbart. 

 

Imorse började jag dagen med att låsa ut mig, så blev tvungen att ringa internatscheferna för att komma in i mitt rum, hehe. Som tur hade jag bra med tid, så det blev inte stressigt eller så ändå.

 

Idag på 10 kilometer klassiskt var jag desto tröttare. Två första varven gick relativt bra, men redan på tredje varvet började krafterna sina. Jag kämpade mig i mål på viljestyrka, helt slut efter gårdagens sprintlopp. Jag slutade som femma, endast fem sekunder från fjärdeplatsen och kring femton från bronset. Jag kunde inte skidat snabbare idag, jag tog ut allt som gick, mer kunde jag inte göra. Idag räckte det till en femte plats, och nöjd är jag. Jag hade perfekta skidor och allt fungerade, bara krafterna som saknades.

Hade verkligen VÄRLDENS BÄSTA hejarklack också, i form av en massa härliga vänner, familj, släkt och pojkvän. Utan er hade detta inte gått ens i närheten lika bra så TUSEN TACK. Love u all so much! Ni e guldvärda. 

 

Det var dessutom många från Vörå Idrottsgymnasium som skidade sjukt bra både idag och igår, så grattis till alla er! Ni e grymma.

 

Nu hoppas jag och drömmer om att få vara en av de sex tjejer som får åka till Otepää och Nordiska mästerskapen, och det borde ju inte vara helt omöjligt efter denna helg. Aja, får väl bara vänta och se antar jag...