STAFETT

Idag var det stafett som gällde för hela slanten. Jag skidade ankarsträckan i Finlands första lag tillsammans med Sonja och Anita. I andra laget skidade Sanni, Josefiina och Emmi. Jag var väldigt nervös inför denna tävling, eftersom jag (typ) alltid startat i stafetter tidigare, vilket oftast betytt klassisk stil. Nu var det skate och sista sträckan dessutom. 
Aja, Anita kom till växling som etta eller tvåa, tillsammans med Norge och Sveriges lag. Direkt efter kom Sanni. När Sonja växlade över till mig låg vi etta, vårt andra lag tvåa, Norge trea och Sverige fyra. 
Jag åkte iväg, ytterst stressad. Är otroligt osäker på min skating, och denna press, när jag visste att vi hade perfekta chanser, gjorde inte saken bättre. Loppet gick egentligen ganska bra, Norges ankare kom ikapp mig efter halva loppet ungefär, innan en lång uppförsbacke. När hon tagit sig förbi bromsade hon ner farten helt, GU-fart liksom. Det gick verkligen jättesakta. Jag försökte köra om, men direkt hon märkte det spurtade hon och saktade sen ner igen. Spåret var så smalt dessutom så det var rätt svårt att ta sig förbi, och hon upprepade detta varje gång jag försökte. Vid det här laget hade de andra tagit fast oss, på grund av hennes snigelfart. SÅ SJUKT IRRITERANDE. JAG FLIPPAR. Jag kunde alltså inte göra nånting åt saken. Nu var de andra åkarna fast i, och vi var typ fyra som stred om medaljer. 

Jag åkte ut på stadion som tvåa, men förlorade sedan spurtstriden mot svenskan i motvinden. Taktiskt dumt drag av mig, men mina skidor gled så bra så kunde nog inte annat. Vi fick brons i varje fall, och andra laget en fjärdeplats. Pojkarna (andra laget) skidade sig till en silvermedalj, sååååå duktigt. 
Love my team, det gör jag verkligen ❤️
Bilderna är fotograferade av våra fina tränare Jussi Simula och Pia Pekonen.