Emmi Svenlin

Som alltid var Stafettkarnevalen ett perfekt äventyr, men detta år hade den en guldkant för min del. Det var ju mitt första år med Vörå, svenskfinlands Jamaica. Det var absolut mitt bästa Stafettkarnevalsår hittills. Jag deltog som sagt i alla stafetter, det vill säga 4x100, gatustafetten, masstafetten och dubbel svensk.

Vi vaknade kvart före sex på lördagsmorgonen, åt frukost, böt om, pckade ihop, gjorde oss i ordning och åkte iväg till stadion. 4x100 försöken gick bra för båda lagen och trots att det var nära med en diskvalificering gick både lag ett och lag två vidare till final. 

Så var det dags för lunch och därefter gatustafett. Jag tänkte dö av nervositet helt allvarligt, så nervös har jag inte varit på länge. Aja, det gick utomordentligt bra för oss och vi plockade med oss både guld och brons till Vörå. Att stå högst på pallen på Stafettkarnevalen är nog ändå något man drömt om sedan första gången.

 

Strax efter prisutdelningen var det upprop inför masstafetten så lite stressi och mjölsyriga ben fick vi stå ut med. Nervositeten kom tillbaka, men släppte när Kadi sprang iväg på sista sträckan och tog oss i mål på guldplats. Dagens andra guld för min del. AWESOME. Dags för lite tv-intervju, prisutdelning och direkt efter upprop inför finalen i 4x100. Redan nu började benen kännas rätt tunga och trötta, men vi sprang bra och tog oss in på BRONSPLATS. Första laget vann så det blev två medaljer till Jamaica-Vörå i den stafetten. 

 

Strax därpå skulle vi springa dubbel svensk stafett, jag i lag nummer två. Vi vann vårt heat och slutade på en sjätte plats, medan Vörås första lag tog hem guldmedaljen. AH, ÄLSKA STAF1KARNEVALEN!