till alla er...

...som undrar. Angående min andning. Den fungerar inte som den ska, vad som är fel vet vi inte ännu. När jag gör maxdrag, längre än 3-4 minuter, då börjar andningen pipa och jag får inte in tillräckligt med luft. Något liksom drar ihop sig och täpper till. På grund av syrebristen blir musklerna trötta, vilket är självklart, och jag klarar inte av att åka fortare. Idag då jag korsade mållinjen fick jag åter en gång panikandning, allt snurrade och det blev svart. Jag fick ligga både länge och väl på rygg på asfalten med benen uppåt för att få andningen att bli normal igen. 
 
Detta är psykiskt otroligt jobbigt för mig. Mitt självförtroende påverkas helt klart av det här, inte är det bättre heller då jag inte vet vad som är fel på mig. Efter detta läger ska jag till Tammerfors för att reda ut detta en gång för alla. Det ska bli såååå skönt att kunna svara när folk frågar, och hitta en förklaring på allt. Längtar. Just nu är det bara jobbigt. Usch. Känner att jag är dålig, att jag inte borde ha en plats i landslaget, dagar som denna. Ah, well, snart börjar det gå uppåt får vi hoppas.
Med denna bleka, men glada bild från vintern säger jag god natt och blickar framåt mot ljusare (dvs. mer snöiga) och förhoppningsvis mer framgångsrika tider. 
 
Ska passa på att tacka One Way också för stavarna jag fick idag. De behövdes. Vi fick dessutom nya skidglasögon från Bliz (dock inte de jag bär på bilden) via landslaget, kul med sånt ju!
1 Anonym:

skriven

Hej Emelie
Jag kan känna stor medkänslan mot din situation. Jag är också skidåkare och är lika gammal som du. Min asthma hittades när ja var två år gammal. Trots mina mediciner hade jag två jättejobbiga år med andningen, jag hade just lika symtomer som du har nu. Efter tester i UKK berättade min läkare att jag har både asthma och vocal cord dysfunction. Därefter var jag sååå lättad att jag äntligen hade en förklaring och att jag genom att träna olika andnintekniker kunde anda normalt.
Det blir bättre och sämre tider, ibland andningen funkar men ibland inte alls. Jag vet hur jobbigt det är för dig just nu. Du har kanske känslan att ingen tar dig på allvar, att alla tror att du är bara i dålig kondition. Du måste själv vara stark och fortsätta träna som vanligt. Men det viktigaste för dig just nu är att du tror på dig själv, eftersom om inte du, så vem? Kom ihåg att du är en begåvad idrottare, du har alla förutsättningar att bli världenselit. Den här är kanske bara för att testa din psykisk sida. Den här ska ta många tårar, men efter tårar ska din motivation vara starkare än den har någonsin varit. Fast det kanske ska ta tid, du ska klara dig över problemer och skida hårdare än andra!

Svar: Åh, du verkar förstå mig precis! Det är exakt så jag känner, och det är ju, som du skrev, otroligt jobbigt. Tusen tack för din peppande och inspirerande kommentar, skönt att höra att det kommer reda ut sig och att det finns andra som också varit i samma situation. Tack igen 🙏🏼
Emmi

Kommentera här: